Med ett ben i det som varit och ett i framtiden skapar Erik Formoe konstverk med precision som de gamla mästarna, samtidigt som nya tekniker kontinuerligt implementeras och uttrycken ärrelevanta för sin samtid. Galleristen, Mikael Eskilsson, träffar den meriterade norske konstnären inför hans stundande utställning på Galleri Lohme för en spännande pratstund om dennes konstnärliga resa.
Det första jag slås av när jag ser dina tavlor är att alla bilder ser ut som om de är fyllda av underliggande historier. Vilken är din relation till dina motiv? Jag är intresserad av människor, vi ser otroligt många människor varje dag, alla som passerar oss på gatan eller som vi ser i affären. Vi ser dem, och de har en historia att berätta, men vi vet inget om dem. Jag kallar mina motiv ’Silent storytellers’. De är som människan på gatan som får en att undra, ”vem är det som är bakom personen?” Då blir varje person en gåta. Inte för att den vill vara det, utan för att den som ser den gör den till det. Är det bara genom motivet som dessa gåtor berättas, eller påverkar de hela tavlan? Motivet är ingången till gåtan. Sen finns det ledtrådar i symboliken. Jag är mycket noggrann i min komposition, när jag väljer färger och hur mycket det ska vara av varje. Allt spelar in och påverkar historien. Du kallar din stil för Retro contemporary art, vad menar du med det? Jag är klassiskt skolad. Jag gick 4 år på konsthögskola där jag fick lära mig alla de traditionella teknikerna, inte bara inom måleri utan även sådant som skulptur. Sen gick jag 4 år till på konstakademin där vi bara jobbade med måleri. Jag har med mig allt jag lärde mig där, och jag använder det, men sen lägger jag till sådant som inte var tillgängligt förr, som airbrush.
Samtidigt som du är klassiskt skolad är du väldigt långt framme i din digitala närvaro, är det naturligt för dig att lära dig nya medier? Jag har alltid velat nå ut med min konst, och jag har alltid varit nyfiken och beredd att jobba på nya sätt. Jag köpte min första dator på 80-talet, en Atari, och inte långt därefter hade jag min första egna hemsida. Den lokala tidningen gjorde ett helsidereportage om mig, bara för att jag hade en hemsida, för det var så ovanligt då. Har det varit viktigt för dig som konstnär att följa med i tiden och hitta nya sätt att nå ut? Det har gett mig många möjligheter. När mitt galleri i Oslo var med på konstmässan Scope Miami så såg Eileen Kaminsky (känd privat samlare från New York, reds anm.) mina tavlor. När hon väl hade sett dem på riktigt kände hon sig bekväm med att även köpa andra verk av mig, och under en tid köpte hon flera verk som hon såg på Facebook. Hade jag inte varit med på mässan hade hon inte sett tavlorna alls, och hade jag inte lagt ut det jag målar på Facebook hade hon inte köpt några fler. Så det är kombinationen av det traditionella med det nya som verkligen blir starkt. Räcker det med att följa med i teknikutvecklingen, eller finns det fler anledningar till att du lyckats vara relevant som konstnär under flera årtionden? Jag tror det är viktigt att gå sin egen väg. Man får inte börja måla på ett visst sätt för att nå ut, utan man måste måla på sitt eget vis, och sedan försöka nå ut med det. Det viktigaste kommer alltid att vara tavlorna man skapar. Men jag gillar verkligen möjligheterna som skapats av utvecklingen. Förr var man beroende av att känna rätt personer för att få stipendier eller göra utställningar, men nu kan alla nå ut via Facebook och Instagram.
Vernissage | 16 Juni | 18.00 - 20.00